en helt ny karriär

I helgen fick jag ett sms från J. Och det var oväntat men väldigt trevligt och i morgon ska vi fika för första gången sedan jag vet inte när. Vi har knappt aldrig fikat. En gång fikade vi på hans balkong med kaffe och något stort kaffebröd till. Och en gång fikade vi när det var julskyltning, vi satt vid fönstret och jag drack Änglakaffe och han drack svart. Vi behövde bara betala för det svarta kaffet, han betalade, det var Johanna som stod i kassan. Det regnade ute och någon timme senare skulle han tillbaka till lumpen. Det är nog de ändå gångerna.
Men det ska bli väldigt trevligt.
Denna gången kommer jag våga äta någonting i hans sällskap. För det kunde jag inte innan. Jag vågade inte äta med honom för jag var rädd att han skulle tycka jag var för tjock. Jag var 17 år. Det var inte så farligt att vara hungrig hela tiden. Jag åt när jag kom hem efter att han hade åkt till lumpen. Då åt jag och fick ont i magen, alltid ont i magen efter att jag ätit för magen hade kanske vant sig att vara utan mat. Men det var det värt för jag ville inte äta framför honom.
Men det kommer jag nog våga göra i morgon, fast det kanske bara bli lite te ändå.