a short walk down memory lane

Kom hem för ungefär en timme sedan. Det blev te och kaffe och en massa massa prat. Om ditt och datt och om ingenting alls. Det var trevligt och roligt att träffas. Jag tro inte vi har träffats sedan den natten för 3.5 år sedan då jag gjorde bort mig och gjorde dig arg och gjorde mig själv ledsen. Den behövligaste kvällen av alla för efter det började jag komma över dig. Ja, så längesedan var det nog. Bara några korta små ögonblick och kramar på hemvändarkvällar och juldagar och sommarnätter ute på stan.
Och när vi åkte bil så satt även lukten kvar. Fast det var en annan bil, men det luktade du. Och det var skönt på något sätt.
För då vet jag att någonstans finns det ändå kvar. I minnet. Och det är fint att veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0