ett dumpat minne
Det köpte jag idag. SÅ fruktasnvärt onödigt. Jag var sugen och kände att jag behövde lite uppiggande ting nu när jag ska plugga hela eftermiddagen.Känns sådär kul.
I morgon åker min syster till Stockholm. Jag minns vår Stockholmsresa i trean som om det vore igår. Eller förra veckan. Hur jag dagen innan blev dumpad av mannen som jag var så kär i att jag höll på att gråta ihöl mig.
Jag hade på min mysbyckor och en vit båtringad tröja med röda kanter och jag visste att något var fel. Hur jag kände det på mig vet jag inte. Jag sa till honom att om han hade tänkt göra slut så fick han inte göra det för jag skulle åka till Stockholm dagen efter och jag ville inte få hela den resan förstörd. Nej jag ska inte göra slut sa han. Okey, han kom upp till mig och vad gjorde han, jo SLUT. Vilken gris va!
Jag va så ledsen, jag var helt förkrossad. När han åkte iväg hem var det som om världen rasade samman. Jag stod ute barfota mitt på kvällen och frös och kramade om honom och ville inte släppa taget. Var ju tvungen efter ett tag och gick in och grät och ringde till Johanna. Bölade och han sa till mig att gå och lägga mig. Det var mitt i natten, tror knappt jag sov någonting. Vid fem på morgonen ringde jag Becka och bölade och sa att jag inte skulle följa med till Stockholm.
Runt sex på morgonen kom mamma in och jag berättade vad som hänt och jag sa att jag inte ville åka. Hon fick mig att tänka över det och det slutade med att pappa körde ner mig till bussen och jag stapplar rödgråten in i bussen och sätter mig tillsammans med Becka, Johanna och Barro längts bak. Barro hade precis blivit tillsammans med sin pojkvän och var jätteglad och nykär och jag var helt förkrossad och nydumpad. Och i mitten satt Johanna och Becka haha. Ja kära nån.
Stockholmsresan blev faktiskt väldigt väldigt bra sen, trots allt. Så när det var dags och åka hem och vi närmar oss Jönköping så börjar jag storlipa och vill inte åka hem till allt som väntade där. Hade nog lyckats förtränga lite att det var slut under de dagarna i Stockholm.
Hur som helst. Det var längesedan men det här är det första jag tänker på när jag tänker på Stockholmsresan i trean och nu har jag delat med mig av den historien.
Jag och Jonas är vänner nu och han har en given plats i mitt hjärta.
I morgon åker min syster till Stockholm. Jag minns vår Stockholmsresa i trean som om det vore igår. Eller förra veckan. Hur jag dagen innan blev dumpad av mannen som jag var så kär i att jag höll på att gråta ihöl mig.
Jag hade på min mysbyckor och en vit båtringad tröja med röda kanter och jag visste att något var fel. Hur jag kände det på mig vet jag inte. Jag sa till honom att om han hade tänkt göra slut så fick han inte göra det för jag skulle åka till Stockholm dagen efter och jag ville inte få hela den resan förstörd. Nej jag ska inte göra slut sa han. Okey, han kom upp till mig och vad gjorde han, jo SLUT. Vilken gris va!
Jag va så ledsen, jag var helt förkrossad. När han åkte iväg hem var det som om världen rasade samman. Jag stod ute barfota mitt på kvällen och frös och kramade om honom och ville inte släppa taget. Var ju tvungen efter ett tag och gick in och grät och ringde till Johanna. Bölade och han sa till mig att gå och lägga mig. Det var mitt i natten, tror knappt jag sov någonting. Vid fem på morgonen ringde jag Becka och bölade och sa att jag inte skulle följa med till Stockholm.
Runt sex på morgonen kom mamma in och jag berättade vad som hänt och jag sa att jag inte ville åka. Hon fick mig att tänka över det och det slutade med att pappa körde ner mig till bussen och jag stapplar rödgråten in i bussen och sätter mig tillsammans med Becka, Johanna och Barro längts bak. Barro hade precis blivit tillsammans med sin pojkvän och var jätteglad och nykär och jag var helt förkrossad och nydumpad. Och i mitten satt Johanna och Becka haha. Ja kära nån.
Stockholmsresan blev faktiskt väldigt väldigt bra sen, trots allt. Så när det var dags och åka hem och vi närmar oss Jönköping så börjar jag storlipa och vill inte åka hem till allt som väntade där. Hade nog lyckats förtränga lite att det var slut under de dagarna i Stockholm.
Hur som helst. Det var längesedan men det här är det första jag tänker på när jag tänker på Stockholmsresan i trean och nu har jag delat med mig av den historien.
Jag och Jonas är vänner nu och han har en given plats i mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
