it pays to belong

Det är något speciellt. Så kommer det nog alltid att vara.
Galet och konsigt. Och dumt men fint ändå. 
Fast att jag vet att det kan vända lika fort igen.
Pang.



Nu ska jag dricka kaffe. Jag har lite ont i magen. Kaffe kanske inte är bra då men det få gå ändå.
Jag känner mig smått förvirrad och skyldig. Fast jag inte alls behöver det.
Kaffe kanske kan rädda min sinnesstämning och ro just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0