kort karriär?
Som jag har skrivit innan så började jag jobba igår. Jag var inte direkt pepp på det idag på morgonen då det verkade som om altl gick emot mig.
Kom till jobbet sen och sa att jag tyckte att jag inte fick någon vidare utbildning igår och jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Att jag var väldigt förvirrad.
Sen när det hade gått två timmar då nådde jag min gräns. Jag fick nästan panik rent ut sagt. Kände att det här verkligen inte var min grej. Jag måste nog jobba mer med människor och service på annat sätt. Alltså det är itne så jobbigt att ringa utan det är mest hela grejen. Det känns inte bra helt enkelt. Så jag tog mod till mig och gick och sa upp mig min andra arbetsdag. Det var verkligen ingen lång karriär tänkte jag.
Han tyckte det var bra att jag sa till och sa att vi kunde prata sen när passet var slut. Sen skulle jag fortsätta ringa lite och jag kanske lyckades boka ett möte och få känna den känslan.
Så jag gick lite lättad tillbaka till min plats och helt plötsligt så var det en som nappade. Jag blev helt galet nervös och till slut lyckades jag boka mötet. Då tre av mina arbetskompisar som satt jämte insett när ajg lagt på att jag lyckats boka mitt första möte blev helt tokiga. Dom bara skrek och peppade som bara den. Det var verkligen kul. Då känder det verklgien bra. Alla grattade och tyckte det var jätteroligt och att det var bra gjort och jada jada.
Sen när jag sa efter ett tag att jag hade sagt upp mig böevv dom helt galna. Försökte övertala och sa att jag inte fick sluta och en skickade mail till personalchefen som jag skulle prata med och så att han skulle övertala mig att stanna. Det var gulligt gjort av dom och man kände sig uppskattad då.
Så när jag pratade sen med honom så kom vi överesn om att jag ska komma i morgon och sen ska vi prata i morgon efter jobbet och göra en utvärdering om hur det är.
Jag känner mig mer förvirrad än nåonsin just nu.
Detta kan komma att bli en kort karriär. Just nu vet jag verkligen inte hur jag ska göra.
Det återstå att se hur det blir i morgon.
Kom till jobbet sen och sa att jag tyckte att jag inte fick någon vidare utbildning igår och jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Att jag var väldigt förvirrad.
Sen när det hade gått två timmar då nådde jag min gräns. Jag fick nästan panik rent ut sagt. Kände att det här verkligen inte var min grej. Jag måste nog jobba mer med människor och service på annat sätt. Alltså det är itne så jobbigt att ringa utan det är mest hela grejen. Det känns inte bra helt enkelt. Så jag tog mod till mig och gick och sa upp mig min andra arbetsdag. Det var verkligen ingen lång karriär tänkte jag.
Han tyckte det var bra att jag sa till och sa att vi kunde prata sen när passet var slut. Sen skulle jag fortsätta ringa lite och jag kanske lyckades boka ett möte och få känna den känslan.
Så jag gick lite lättad tillbaka till min plats och helt plötsligt så var det en som nappade. Jag blev helt galet nervös och till slut lyckades jag boka mötet. Då tre av mina arbetskompisar som satt jämte insett när ajg lagt på att jag lyckats boka mitt första möte blev helt tokiga. Dom bara skrek och peppade som bara den. Det var verkligen kul. Då känder det verklgien bra. Alla grattade och tyckte det var jätteroligt och att det var bra gjort och jada jada.
Sen när jag sa efter ett tag att jag hade sagt upp mig böevv dom helt galna. Försökte övertala och sa att jag inte fick sluta och en skickade mail till personalchefen som jag skulle prata med och så att han skulle övertala mig att stanna. Det var gulligt gjort av dom och man kände sig uppskattad då.
Så när jag pratade sen med honom så kom vi överesn om att jag ska komma i morgon och sen ska vi prata i morgon efter jobbet och göra en utvärdering om hur det är.
Jag känner mig mer förvirrad än nåonsin just nu.
Detta kan komma att bli en kort karriär. Just nu vet jag verkligen inte hur jag ska göra.
Det återstå att se hur det blir i morgon.
Kommentarer
Trackback
