hemångest
Eftermiddag i småland. Det är lugnt och skönt. Dagen har varit rätt slapp som många andra dagar den senaste tiden. Jag måste få igång vardagen snart. Jag vill inte åka tillbaka till Stockholm. Jag vill åka tillbaka till Fredrik, fast annars har jag inte mycket där som få mig att slå klackarna i taket. Inget alls. Offe och jag har en del roliga saker för oss ibland men annars så är det ganska lugnt.
Jag har lite ångest faktiskt för att åka tillbaka. Jag känner mig galet ensam i den staden. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör där. Usch. Undra när jag åker hem nästa gång.
Dessutom verkar jag har tappat bort en av de bästa någonstans på vägen och det gör riktigt förbannat ont. Vi pratar inte som förr. Inte alls. Fast jag vet inte om han har tänkt på det. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så. Hur kunde jag tro att allt skulle bli så bra?
Tur att jag har Fredrik. Han är den bästa.
Jag har lite ångest faktiskt för att åka tillbaka. Jag känner mig galet ensam i den staden. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör där. Usch. Undra när jag åker hem nästa gång.
Dessutom verkar jag har tappat bort en av de bästa någonstans på vägen och det gör riktigt förbannat ont. Vi pratar inte som förr. Inte alls. Fast jag vet inte om han har tänkt på det. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så. Hur kunde jag tro att allt skulle bli så bra?
Tur att jag har Fredrik. Han är den bästa.
Kommentarer
Trackback
