memory loves you.

Privat.
Jag har fortfarande inte riktigt smält att jag missade Bright Eyes. Det kommer ta någon vecka till. Det går väl över. Jag lyssnar på gold mind gutted just nu. Den låten ger mig rysningar. Konstiga behagliga rysningar från en tid. Det var en natt skivan digital ash in a digital urn spelades om och om igen och jag tycktes vakna till varenda gång den låten spelades. Konsigt och underbart. Jag låg och lyssnade och frös lite för det var lite kallt där, sådär källar-kyligt om ni förstår vad jag menar. Det var den natten jag förälskades och fängslades av den låten och den skivan också. Helt underbart. Jag vill ibland när jag lyssnar nu tillbaka och bara ligga där och känna på det sättet jag kände då. Bara för att se vad det efentligen var jag kände.Det var en som en annan känsla av att känna sig levade och som om jag hittade en del av mig själv. Samtidigt som jag var ledsen. Konstigt var det i allfall.

från min gamla blogg.

När den spelades på Accelerator så var jag bland dom lyckligaste i landet skulle jag tro. Under dessa 3.56 minuter så tänkte jag inte på något speciellt. Jag bara var och njöt av allt. Det är en av de bästa stunderna denna sommare.
Tack för det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0