en helt ny karriär

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här under julen. Det har varit så mycket annat att göra att det inte har funnits tid eller lust att sitta här och knappra. Det verkar som om fler än jag har haft lite paus under julen för det har inte blivit så mycket skrivande på vissa ställen. Fast inget jag klandra någon för.
Snart är det dags att åka tillbaka till Stockholm. Fan vad jag inte vill det. Jag har insett under denna veckan att det inte är där jag hör hemma. Jag har aldrig varit så ensam som jag är i Stockholm. Aldrig känt mig så utanför som jag gör där. Jag försvinner sakta i den stan. Det är verkligen så det känns. Så nu har jag funderat och funderat lite till fram och tillbaka. Det verkar som att det bli hemfärd till sommaren om inte tidigare. Jag få se om jag stå ut med allt så länge. Just nu känns det inte som att jag kommer att stå ut men jag vet inte om jag har något val. Det kanske bara är att bita i det sura äpplet. Men fan vad jag inte vill tillbaka. Det skriker i hela min kropp att jag inte ska åka tillbaka till den kalla stan. Jag vill bara gråta. Jag vill verkligen inte. Det känns för jävligt att åka tillbaka till ensamheten när man har varit med folk hela tiden denna veckan.
Vilken underbar vecka. Den har varit fyllt av kärlek och lycka och helt magiskt helt enkelt. Det bästa på väldigt länge. Kanske det bästa sedan jag flyttade till Stockholm helt enkelt. Det är väl ändå konsigt. Att jag inte ha kunnat ventilera med någon på fyra månader för det finns ingen där uppe som vet allt. Så nu när jag kom hem så släpptes allt ut och en kväll låg jag bara och grät.
Fast jag vet vad som måste göras detta halvår. Så det är bara bita ihop och våndas och försöka hålla huvudet högt ovanför vattenytan så att jag inte försvinner.